Kd Pride och politik

Som engagerad kristdemokrat hör jag inte allt för sällan människor som anser att partiet överger sina kärnväljare. Det sägs ofta i sammanhang som rör partiets förhållningssätt till livets början, HBTQ, klimatfrågan och till invandring.
Att Kristdemokraterna står upp för nuvarande abortlagstiftning innebär inte att partiet blundar för problematiken med allt för många oönskade graviditeter. För första gången i modern tid har regeringen i juni 2007 gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga det arbete med att förebygga oönskade graviditeter som pågår vid ungdomsmottagningarna, studenthälsomottagningarna och liknande verksamheter, samt att föreslå konkreta förbättringsåtgärder.
Det kan inte vara en motsats mellan att vara kristdemokrat och att sätta upp ett tält under Pride-festivalen och ta frågorna på allvar. Snarare tvärtom. Det är möjligt att förena en familjepolitik som säkerställer alla barns rätt till en mamma och en pappa och samtidigt ha en politik som upplevs relevant för HBTQ-personer. Det kan inte heller vara fel att Kristdemokraterna närvarar vid festivaler som arrangeras av religiösa föreningar och samfund. Vilket vi, som jag upplever det, sker allt mer sällan på grund av rädslan att förknippas med religion.
Klimatfrågan är vår tids stora fråga. Kristdemokratiska värderingar talar tydligt om förvaltarskap. Vi ska bruka och inte förbruka. Enligt Kristdemokraterna har vi som människor en unik ställning på vår planet. Det innebär bland annat ett tydligare ansvar och skyldighet att möjliggöra för människor, djur och natur att leva i harmoni med varandra.
Invandring hanterar Kristdemokraterna utifrån syskonskapstanken. Vi väljer att identifiera oss med alla människor som just syskon. Hur tar vi emot en flykting som är vår syster eller bror?
Återigen får Sverige ta emot internationell kritik då vi inte följer FN:s riktlinjer i fråga om barns rättigheter. Kristdemokraterna vill göra FN:s barnkonvention till svensk lag nu.
Till sist så hänger det på varje röstberättigad svensk om och i vilken grad Kristdemokraterna behövs. Om vi vill leva i ett land där regeringen bygger sin politik på kristen människosyn och värdegrund och som har människovärdet och de etiska värdena i centrum så behövs Kristdemokraterna. Väljer vi systemorienterade partier före värdeorienterade så får vi fler systemkramare och färre värderingsförespråkare.

för goda Resultat i skolan

Christer Gruhs skriver på ledarsidan den 23 juni om domen som möjliggör för kommuner att mer än i dag styra över lärares arbetstid. Jag håller med CG om att skolan står inför stora utmaningar för att öka sin konkurrenskraft mot övriga världen och framförallt för att kunna ge varje elev goda förutsättningar att må bra och nå målen i skolan.
Arbetsvillkor och lön är viktiga faktorer för lärare, liksom karriärmöjligheter. Vi behöver möjliggöra för lärare att fortbilda sig och forska. Kommunerna behöver också inrätta lektorstjänster och liknande tjänster så att lärare ser tydliga karriärvägar inom sitt yrke.
Arbetsdomstolens beslut om att ge kommunerna större möjlighet att styra lärarnas arbetstid betyder inte att vi kan leva som isolerade öar i förhållande till varandra som arbetsgivare och arbetstagare. Jag är övertygad om att det bästa för både elever, lärare och arbetsgivare är ett förhållningssätt där vi utvecklar skolan tillsammans. I vissa fall kan det betyda ökad styrning för att trygga elevernas utbildning och i andra fall ökad flexibilitet.
Det framgår med tydlighet att vi behöver göra insatser för att öka skolans konkurrenskraft för att våra barn och ungdomar ska kunna rustas på bästa sätt inför framtidens utmaningar.
För mig är en framgångsrik skola en skola där varje elev och lärare trivs, mår bra, utmanas och når målen.
Sakarias Winberg (KD)
är ordförande i utskottet för lärande och stöd
Leksand
Christer Gruhs
023-936 15

barnen viktigast, stöd föräldrarna!

Vårdnadsbidraget är positivt utifrån valfrihetsaspekt, men ger för lite utrymme och erbjuds för få då det idag är endast ca 100 kommuner som erbjuder småbarnsföräldrar möjlighet att vara mer tillsammans med sina barn när de är små.

Då kvinnor oftare är hemma längre med barnen i nuvarande föräldraförsäkring så har vårdnadsbidraget nyttjats procentuellt sett mest av kvinnor. Utifrån ett jämställdhetsperspektiv kan det vara en nackdel men utifrån föräldrars valfrihet måste det ses som en seger för varje person som väljer att nyttja det, det är inte påtvingat någon. Dessutom är det idag mer jämställt än den vanligaste formen av barnomsorg, förskolan. I förskolan arbetar nästan uteslutande kvinnor.

Nytt verktyg som kan ersätta vårdnadsbidrag
Även då Leksand är den sensate kommunen i Sverige som beslutat att erbjuda kommunalt vårdnadsbidrag så vill jag tillsammans med många andra se nya verktyg. De ekonomiska aspekterna måste stärkas och enligt mitt sätt att se på det ska nivån jämställas med den kostnad som kommunerna har för en förskoleplats.

Vårdnadsbidraget i sin nuvarande tappning är en reform som använts av tusentals föräldrar, och det har verkligen uppfyllt sitt syfte: att ge föräldrar mer tid med sina barn. Utifrån tidigare opinionsundersökningar vet vi också att svenska folket är positivt till vårdnadsbidraget.
Men för många har vårdnadsbidraget inte varit ett alternativ. Ändå visar exempelvis en undersökning från Stockholms stad att många föräldrar vill skjuta fram förskolestarten tills barnet fyllt 2 år.

Idag finns möjlighet att ordna pedagogisk omsorg och vara ansvarig för omsorgen om andras barn, men inte bara om sina egna, varför? Vi tycker att synsättet på familjer och barn är förlegat, en syn som säger att samhället och andra vuxna bättre sköter barn än vad barns föräldrar gör. Jag önskar att vi tar bort kravet på att ansvara för andras barn inom pedagogisk omsorg för att kunna ta hand om sina egna.

Hur skulle ersättningen kunna se ut?
Barnomsorgspengen är inte en på förhand bestämd summa, utan skiljer sig åt mellan kommunerna. Om en kommun har en barnomsorgspeng på 100000 kronor per år, ger det föräldrarna omkring 6500 kronor i månaden efter att arbetsgivaravgift dragits av.
I god tid innan perioden med föräldraförsäkring är avslutad, får alla föräldrar göra ett aktivt val om de vill använda förskolan, annan pedagogisk omsorg eller om vill de använda barnomsorgspengen till att sköta barnomsorgen själva.
En av de vanligaste invändningarna är att detta strider mot arbetslinjen, och att den som är hemma inte bidrar med några skattemedel. Men detta resonemang håller inte.

Konsekvenser för stadskassan
Bara för att via skattesedeln betala tillbaka det bidrag en familj får från kommunen, om de använder en heltidsplats i förskolan, behöver vardera föräldern ha inkomster på 377300 kronor (cirka 31400 kronor månaden) enligt Riksdagens utredningstjänst. För två barn som vistas i förskolan på heltid krävs inkomster på vardera 742100 kr (cirka 61800 kronor månaden). Då har dessa föräldrar inte bidragit med något till de resterande sju åttondelarna av kommunens välfärdstjänster.
Detta visar att vårt bidrag till finansieringen av barnomsorgen sätts i relation till hela den förvärvsaktiva perioden. Detta måste rimligtvis också gälla de som sköter barnomsorgen själva – varav många naturligtvis också arbetar.

Jag hoppas att Kristdemokraterna kommer lyckas med att kommunicera detta som så många önskar. Jag välkomnar det initiativ som flera distriktsordföranden i landet tagit och som jag hämtat en del material av till denna text.

Det är hög tid att värdera småbarnsfamiljerna högre än den socialistiska agendan – att föräldrar inte duger. Det är tid att sätta kostnader i relation till intäkter. Med den kunskap vi har idag kan det enkelt konstateras att det inte blir dyrare för staten. Som Kristdemokrat är det också viktigt att säga att arbetslinjen inte är det heligaste under hela livet. Låt barnen få utrymme, ge föräldrar möjlighet till mer tid med barnen. Vi behöver en väl utbyggd pedagogisk omsorg och en större valfrihet för alla familjer, detta är möjligt och förverkligas om man engagerar sig i och röstar på Kristdemokraterna.

Välfärd, utbildning och Leksand så klart

Under juni har vi fått en rapport om att EU nu arbetar för att ge full ersättning i 5 första månader efter den dag kvinnan fött sitt barn. Trots att vi ofta slår oss på bröstet för att vara ett land med den bästa föräldraförsäkringen så svarar nu ansvarig statssekreterare att det förslaget är för dyrt för Sverige.

jag vet inte hur många rapporter jag ska få innan mina reaktioner blir fler än att skriva om dem. Rapporter om hur vi behandlar flyktingar. Det har återigen uppmärksammat att vi inte följer internationella riktlinjer om att barn har rätt till sina föräldrar. under tredje veckan i juni splittrades återigen en familj av det svenska migrationsverket, pinsamt!

I Leksand har nu den första ansökan om att erhålla kommunalt vårdnadsbidrag, detta efter att kommunfullmäktige röstat för att erbjuda småbarnsföräldrar valfrihet och mer tid med barnen under de tre första åren. Samtal har även kommit från föräldrar bosatta i andra kommuner som önskar nyttja möjligheten att vara mer med sina barn och därför funderar kring att flytta till Leksand. Vi fortsätter atbeta för god kvalité inom all barnomsorg och förskola.

I juni har den politiska majoriteten i Leksand beslutat att inte erbjuda skolverksamhet på Sjugare skola from. hösten 2011 detta då elevantalet drastiskt minskat. Beslutet är riktigt och viktigt för att alla barn ska få så goda förutsättnignar som möjligt att må bra och nå målen. Vårt mål är barnens bästa.

En ny rapport slår fast att flertalet invandrade kvinnor nyttjar rätten att vara hemma hela perioden av sin föräldraledighet med sina barn. De flesta etablerade partierna ser detta som ett hot mot en lyckad integration. För min del uppskattar jag att föräldrar väljer att enagagera sig i sina barn när de är som minst och kanske att det finns värden med detta som många av oss, även jag själv, kan lära mig något av. Jag blir trött på folk som inte uppskattar när föräldrar är föräldrar utan hellre tar alla tillfällen för att belasta dem med dåligt samvete för att de väljer fel, när de väljer tid med barnen.

Vi har stora utmaningar framför oss och det finns anledning att vara oroad. Aldrig har vi haft så gott ekonomiskt välstånd, ändå ökar den psykiska ohälsan bland våra barn och ungdomar. Vad beror det på? Min korta analys är att vi mer nu än tidigare värdesätter kapitalismens välfärd före tiden till de sammanhang där vi får möjlighet att möta varandra med kommunicerande kärleksförklaringar.

Det finns så mycket som är bra, så många goda sidor i samhället hos medmänniskor. Men jag kan inte nöja mig med att se de sidorna när orättvisor och ångest omger så många, om det vore en enda så vore det för många.

För att skapa ett samhälle där vi får tid för varandra kan inte svaret på alla frågor vara arbetslinjen. Min idol myran arbetar med hög arbetsmoral, men det är inte nog för oss människor. vi behöver varandra, tid för varandra för att kunna vara varandra till hjälp och stöd.

En av mina tidigare arbetsgivare läste en dikt för mig som jag gillar: ”En droppe droppar i livets älv, har inte kraft nog att bära sig själv. Ett begärs av varenda droppe, att hålla dom andra oppe”

Himmlen är oskyldigt blå, jag gillar verkligen livet. Låt oss leva!

Världens bästa land för barnen

http://www.dt.se/opinion/debatt/1.3363204-varldens-basta-land-for-barn-och-ungdom-