Kristdemokraterna – ett parti med en anda av syskonskap?

Jag började som 16-åring engagera mig i Amnesty. Efter att tillsammans med andra ha genomfört projekt för att samla in pengar till förföljda och förtryckta människor runt om i världen så tyckte min gymnasielärare att jag borde engagera mig politiskt. Jag frågade honom vilket parti. Han sa att det måste jag kolla upp men trodde att Kristdemokraterna skulle passa mina värderingar. Efter att ha tittat på olika partier så valde jag Kristdemokraterna, mycket pga. syskonskapstanken.

Syskonskapstanken, ett begrepp som försöker förklara att vi alla är syskon, att vi har ansvar för varandra oavsett vem vi är eller varifrån vi kommer. I syskonskapstanken ligger ansvar. Ansvaret begränsas inte av olikheter, geografiska gränsdragningar eller personers tro eller icke tro. Syskonskap är ett begrepp som för mig skapar en tryggare värld där vi alla får förutsättningar att leva i harmoni med varandra.

Vi som är uppväxta med flera syskon vet att konflikter inte löser sig genom att gå och prata illa om ett syskon till ett annat, det kan i bästa fall ge en respons som skapar förståelse kring hur det andra syskonet kan ha tänkt, uppfattat situationen. För att lösa problemet/konflikten krävs att man närmar sig varandra och talar om vad man uppfattar som problem. Genom mötet och samtalet öppnas möjligheten för att ta sig ut ur konflikten och genom mötet lär vi oss att förstå varandras olikheter och olika inställningar.

Som Kristdemokrat är jag övertygad om att syskonskapsbegreppet är ett hållbart begrepp än idag.