För egen del har jag av valberedningen blivit föreslagen som ers. Ledamot mitt tipps: vågar inte ge det här

Hägglund visade i sitt tal att Kritstdemokraterna är unika och ovärderliga i svensk politik. Exempel på detta är bl.a. Att vi inte ser beroendeskap som något fult, snarare något viktigt för alla människor. Att vara behövd och behövas av andra. Att inte klara sig själv som om man vore en isolerad ö utan att vi alla är beroende sv varandra – inget att vara rädd för, inget att må dåligt över.

Göran var skarp i sin kritik vad gäller den oförmåga som fortfarande finns vad gäller barn och ungdomars hälsa. För oss Kristdemokrater är barn och ungdomars uppväxtvilkor så oerhört viktigt att vi bestämt att denna fråga är den viktigaste. Att barn och ungdomars ohälsa och självdestruktivitet ökar i vårt land är ett stort fattigdomsbevis. Vi behöver mer kristdemokratisk i praktiken.

Jag hoppas för egen del att jag tillsammans med mina vänner ska flytta fokus till att sätta handen till plogen och göra allt så att våra barn och unga får växa upp i en miljö där de får möjligt att trivas, må bra. Där de känner att de fångas upp av medmänniskor när misslyckanden kommer och där de tydligt upplever sig inneslutna av kärlek som ger möjlighet till att våga leva och utvecklas.

Jag är glad att få vara med i Kristdemokraterna och tror att vi kan bidra til ett samhälle där det är lie varmare, mjukare. Där vi tillsammans kan färdas väl.

Publikens engagemang verkar ha lett till att även aktörer på scén, istället för att fortsätta göra sitt bästa, har ställt sig i ett läge där man åsidosätter sin egen roll i skapande till förmån för att peka finger. Att granska, vara kritisk och ställa svåra frågor är viktigt för alla sammanhang, inget att vara rädd för. Att ifrågasätta har sin tid, att skapa har sin.

Jag känner mig manad att säga detta i en tid då jag tänkt vara tyst. Tystnaden och ett passivt utpekande kan vara bekvämt men leder sällan till något konstruktivt. Människor som gömmer sig har svårt att ta tag i problem och överbrygga skyttegravar. Är det inte det vi vill, att ta tag i problemen?

Människor med förtroendeuppdrag hos Kristdemokraterna har skapat frågor och i vissa fall både ilska och sorg hos mig den senaste tiden. Hur förhåller jag mig till detta?

Att när kännslorna bubblar ställa sig och peka finger mot ”någon anna” är lätt till hands men också en främmande handling för oss som vill leva efter principen att behandla andra som man själv önskar sig bli behandlad. I en tid som denna är det mitt eget förhållningssätt till mina medmänniskor som prövas. Jag önskar att både mina tankar och handlingar ska främja försoning och kreativt skapande.

Endast då vi väljer att se varandras styrkor i den gemensamma kampen för ett gott samhälle kommer vi gå segrande fram. Det finns tider för att vara tyst, tider för att stå och peka men uppehåller vi oss där vem kommer då att gå, vem kommer agera?

Vi som vill skapa det goda samhället, det är tid att ställa sig upp och med våra ord och handlingar visa på den väg som vi tror kommer leda rätt. Vi som slår oss för bröstet när vi ser på andra, det är tid att vända om!

Kristdemorkati är demokrati byggt på kristen människosyn och värdegrund. Om vi sluta med att ägna tid åt andras oförmågor så frigörs tid och kraft till det viktiga uppdraget vi har i svensk politik.

Sveriges invånare behöver ett kristdemokratiskt parti som genom ord och handling bygger ett samhälle där barn och ungdomar trivs och mår bra. Ett samhälle där familjerna fungerar och får den näring som behövs för att skapa trygga barn. Låt oss gemensamt skapa samhället där vi tillsammans färdas väl genom livet, från vagga till grav. Kristdemokratin behöver praktiseras i ord och handling. Det är tid för oss alla, inte att avgå utan att gå!

När jag ser på de globala utmaningar vi står inför så blir jag mer övertygad än någonsin tidigare om att vi som föräldrar behöver lära oss att bättre ta vårt ansvar för att hjälpa våra barn och ungdomar att stimuleras och nå nya höjder utifrån sina förutsättningar.

För en tid sedan var jag med min familj i Pakistan. Det var tydligt hur både föräldrar och släktingar runt omkring barnen samlades och i vardagen värderade utbildningen som barnen skulle tillgodose sig med.

Jag satt för en tid sedan på ett föräldramöte där en rektor informerade om skolans regler och värdegrund. Det var väldigt basala men viktiga frågor som att vi behandlar varandra väl, om föräldrars ansvar att ge barnen mat hemma, hjälpa dem att komma i tid till skolan och ha med sig rätt material och göra sina läxor. För mig känndes det bra att skolan räknade med mig som förälder även då jag inte har den pedadodiska utbildningen.

Efter mötet fick jag höra att det inte bara var en förälder utan flera som kritiserat det enkla ”avtal” som rektor önskade att vi som föräldrar, eleverna och skolan skulle vara överns om – hur kommer det sig?

Vad är det som gör att vi vuxna känner oss hotade inför förväntnignar, är inte just i mötet med människor som har förväntningar på oss som vi kan känna att vi är viktiga för dom vi är. Ingen kan göra allt men vi kan alla göra vårt bästa, det är nog.

Det stora hotet för att våra barn och ungdomar inte ska nå målen i skolan vilar på tre parter – eleven själv, elevens föräldrar och skolan eleven går till. Misslyckas vi med att förstå detta kommer vi hjälpa eleven att misslyckas, det är tid att ta ansvar att ta vårt föräldraansvar.

När jag skriver detta är jag medveten om att vi som föräldrar med stor sannolikhet uppfattar att vi tar ansvar, se dessa rader då inte som ett pekfinger utan se det som en text som bekräftar vikten av engagemang och vikten av att våga vara vuxen.

Det kommer stora utmaningar framför, vi behöver se varandras styrkor i vårt gemensamma uppdrag – att ge våra barn och ungdomar de bästa förutsättningarna att må bra, trivas på skolan och nå målen. Tillsammans kan vi sätta skuldra mot skuldra och anta framtidens utmanignar – de utmaningarna är redan här. Låt oss gå tillsammans för en ny generation barn och ungdomar som mår bra och utmanas och stimuleras och som uppmuntras att nå längre.

Därför har vi Kristdemokrater bestämt oss för att under de kommande åren arbeta extra intensivt med sådant som gör att vi kan säkerställa att varje barn får en trygg uppväxt. Det handlar förstås om familjen, om skolan, om den allt för höga ungdomsarbetslösheten, och nya förslag för att minska ungdomsbrottsligheten. Få saker kan vara mer angelägna.

Det får vara slut på allt småtjafs runt omkring. Det är hög tid att ta tag i de viktiga frågorna som rör kvalité och tillgänglighet. Det är dags att ta ansvar för att ge all verksamhetspersonal de bästa förutsättningarna för att erbjuda dalfolket god kvalité och god tillgänglighet.

Jag förstår att orden jag sätter ihop till meningar kan uppfattas som stötande och hårda, men det är inte alltid vi får bättre resultat genom att gå runt kring den heta gröten med en så stor slev i munnen att vi inte lyckas eller vill formulera problembilden.

Som jag ser det är den stora utmaningen att erbjuda rätt kvalité i rätt tid för rätt patient. Trygghet för mig är inte en fasad med en skylt på väggen som beskriver något som inte finns. Att fortsätta engagera sig för sminket på utsidan utan att ta hand om insidan leder sällan till välmående.

Den fantastiska utvecklingen som vi ser inom Hälso- och Sjukvården skapar många utmaningar. Jag konstaterar att vi inte kan erbjuda allt, överallt och hela tiden. Däremot är jag övertygad om att vi kan erbjuda mycket mer genom att organisera oss på rätt sätt och samverka med andra aktörer, både andra landsting och andra privata aktörer.

Dalarna har inte råd att ha flera olika byggnader med skylten SJUKHUS på fasaden. Framgångarna inom Hälso- och Sjukvården är så stora att vi nu ska klara av att erbjuda god tillgänglighet och god kvalité på våra vårdcentraler. Den mer avancerade sjukvården ska erbjudas, även i Dalarna, men jag har svårt att se att det kan göras på mer än en fysisk plats.

Den bild jag har är att vi som bor i Dalarna önskar tillgänglighet till rätt kvalité i rätt tid. Det får vara slut med den ”bypolitik” som urholkar och dränerar såväl kvalité som tillgänglighet. Som boende i Dalarna hoppas jag att ledande personer inom politiken vågar ta obekväma beslut för folkets bästa.

Med kunskap kommer ansvar. Jag uppmanar er som har mer kunskap inom detta område att använda det på bästa sätt. Det är hög tid för ansvarstagande. Dalarna behöver politiker som tar ansvar för såväl ekonomi som kvalité och tillgänglighet.

• Nej till Ishockey-VM i Vitryssland

• - När Svenska Ishockeyförbundet träffas i helgen förväntar jag mig att de står upp för mänskliga rättigheter och säger nej till att Vitryssland får arrangera Ishockey-VM. Senare i vår träffas de olika ländernas förbund för att fatta beslut i frågan. Sveriges linje som Svenska Ishockeyförbundet då framför måste vara glasklar. Vi får inte på något sätt medverka till att totalitära diktaturer får den fjäder i hatten som det innebär att arrangera stora internationella idrottsevenemang.
• Det säger Caroline Szyber, riksdagsledamot och tidigare valobservatör i Vitryssland.

- Jag har själv sett regimens brutalitet på plats i Vitryssland och noga följt utvecklingen i lndet. Omvärlden måste på alla sätt markera att nuvarande situation är helt oaccetabel. Detta gäller även idrottsvärlden. Den svenska linjen måste därför vara att avfärda alla förslag om att förlägga Ishockey-VM till Vitryssland, avslutar Caroline Szyber.

Att vi har en ekonomisk välfärd som står stark i konkurens med andra länder är klart, det glömst dock ofta bort, eller så framförs olika klagosånger just för att ekonomisk välfärd inte ger svar på alla frågor. Vad hjälper det barn och ungdomar att pengar finns tillgängliga när ångesten tränger på? Orsakerna kan vara lika många som antalet barn. Det finns dock anledning att samtala om dessa svåra frågor. Det är orimligt att barn och ungdomar drabbas så att man tvingas vårdas för ”avsiktigt självdestruktiv handling”, att det är etttusen trehundra per år gör inte saken bättre. Vi har alla ansvar för att barn och ungdomar ska växa upp och må bra, vi behöver hjälpas åt. Ensam är inte stark.

Fyra av fem barn 0-17 år som vårdas på sjukhusen för ”avsiktligt självdestruktiv handling” är flickor. Varför?

I sammanhang brukar någon säga att det är för stor press i skolan. Det märkliga med detta är att många killar säger sig må bra och har dåliga skolresultat. Medan tjejerna uppger att de mår dåligt men har bra skolresultat. Det är kanske mer kompliserat. I några Norrlandslän hade man gjort undersökning som visade att killar i nian hade kanske ont i axlarna (skotekörning?). Senare åkte dock tjejerna iväg och utbildade sig. De många killar som var kvar hade relativt hög självmordsfrekvener. Kanske inte var lika roligt att köra skoter när brudarna drog till stan?

Skolan är en viktig plats för barn och ungdomars uppväxt. Det är därför det är så viktigt att hela skolan genomsyrar den värdegrund som skollagen bygger på. Det ska vara naturligt för alla, både elevr och lärare att komma till en arbetsplats där man trivs och mår bra. En gemensam värdegrund som lägger goda förutsättningar för en välfärd där vi kan färdas väl tillsammans på livets skolväg. Att behandla andra som vi själva skulle vilja bli behandlade. Att söka vår nästas bästa och skapa en miljö där det finns tid för samtal, tid för varandra. För att lyckas så behöver vi stärka lärare. Uppvärdera yrke, lärare har en ofantligt viktig roll och vi som gått ut ur skolan kan alla peka på när lärare varit till nytta och när vi uppfattar att det fungerat smre. Jag vill skapa förutsättningar för skolan som gör att de lärare vi har ska både känna, tycka och veta att vi gör allt för att stärka deras situation och att vi som arbetsgivare tar ansvaret att stötta, fortbilda, lyssna, förstå och agera.

Det går inte att tala om barn utan att nämna familjen. Familjen är den första naturliga lilla gemenskapen som ett barn kommer till. Familjerna är den viktigaste stenen i samhällsbygget. Det är oerhört provoserande för några att läsa detta, men det är min övertygelse. Ingen familj är perfekt, men alla familjer betyder så otroligt mycket för oss alla. I de flesta fall fungerar familjer, i andra fall fungerar de inte. Vi som medmänniskor och som samhälle ska inte vara långt ifrån att hjälpa och stötta. Vi ska inte vara sena att agera när vi ser att saker inte står rätt till, det gäller inte minst barns och ungdomars uppväxt. Jag kommer fortsätta tala mig varm för fungerande familjer, jag har på olika sätt fått se betydelsen av detta. Familjen är viktig och värd att prioritera.

Fritiden är en annan betydelsefull del i vår uppväxt. En del av fritiden är strukturerad i föreningsform och andra aktiviteter är mer av spontan karaktär. Under år 2011 var det flera olika Svenska profiler som berättade om negativa upplevelser inom idrottsvärlden. Dessa berättelser har öppnat dammluckor och gör att vi har ett intensivt samtal även inom föreningslivet som är värdebaserat. Det viktiga är inte att samtalet är intensivt utan att det får leva och leva med oss hela tiden.

När jag talar om skolan, familjen och fritiden/föreningslivet så gör jag inte det utifrån en bild av att de isolerade skulle vara orsak till självdestruktiva beteenden hos våra barn. De är dock viktiga delar i barns uppväxt. Jag tror vi ska våga låta vår fantasi flöda så at vi kan hitta nya verktyg som hjälper oss i vårt gemensamma uppdrag – barn och ungdomar ska få växa upp och må bra i vårt land.

Visst har mycket bklivit bättre. Vi är glada över mat och kläder, en säng att sova i och tak över huvudet. Men är det märket på maten och kläderna, namnet på min säng eller vilket typ av tak jag har på mitt hus som gör mig mer eller mindre glad? Det finns större värden en en plattare tv på väggen eller fetare fälgar på bilen. I gemenskapen med vår nästa kan vi tillsammans växa. Jag ser en satsning på relationslinjen som en viktig del för ett samhälle som vill leva och må bra.

I våras besökte jag Pakistan. Det är ett land där de kristna har det tufft, det finns andra grupper i detta land och i andra länder som också har det svårt. Med detta sagt vill jag beskriva vad jag såg. Med min familj besökte vi släkt och vänner. Då de är kristna har de inte rätt att jobba med vad som helst så kristna ofta anses vara smuts. De arbeten som ofta utföres av kristna är jobb som andra inte vill ha samt arbeten inom vården då det är arbete där man kommer i kontakt med blod vilket hos stora delar av majoritetsbefolkningen anses vara fel.

Under den vecka vi var i Lahore, Pakistan så sköts minoritetsministern till döds. Detta för att han (enda kristna i regeringen) valt att ställa sig upp och säga ifrån. Anledningen till att han stod upp och talade ut var att en kvinna (kristen) anklagades för att ha druckit ur ett glas som sedan en muslimsk man drack ur. Kvinnan skulle dödas enligt omgivningen, då steg en annan muslimsk man fram och försvarade kvinnan, han mördades. Minoritetsministern steg då fram och sa att nu får det vara nog med dessa dummheter, då sköts han. Detta är en beskrivning från en verklighet som är väldigt främmande för oss här i väst.

Kvinnan i artikeln har bestämt sig för att själv tro som hon vill. Det val hon gjort är inte konstigt i vårt land, hade med stor sannolikhet inte uppmärksammats överhuvudtaget. I Pakistan är detta dock ett beslut som innebär hot och förföljelse. Att i denna kontext välja att som svensk myndighet fråga kvinnan vilken kyrkofamilj kyrkan hon blev döpt i tillhör är märklig. Jag har respekt för att migrationsverket har en svår uppgift, men det måste finnas bättre kunskap om hur olika grupper i världen har det och vad som är relevant att fråga om.

Skulle någon frågat mig idag om vad vattenkällan heter som vattnet kommer ifrån hemma hos mig skulle jag inte kunna svara, innebär det då att det inte är vatten jag får ur kranen? Självklart inte.

Skulle någon fråga Zlatan ifrån vilket land fotbollarna var tillverkade som han använde vid senaste matschen så skulle ett ? som svar inte betyda att det inte var fotboll han sparkade på.

Artikeln visar på att vi behöver påskynda arbetet med att uppdatera handläggare på migrationsverket. Ge kunskap om olika gruppers svårigheter i världen. Att inte ha kunskap är en förklaring men inte ett försvar. Våra myndigheter ska grunda sina beslut på adekvat information, då krävs kunskap att ställa relevanta frågor.

Vet du vart vattnet kommer ifrån som du använde på morgonen när du borstade tänderna? Är svaret Nej så kanske det inte var vatten du använde ; )